Kula att läsa, har ofta fel

Niklas Ekdal slutar som krönikör på DN. Hans krönikor har ofta varit intressanta att läsa , eftersom han försöker sig på att måla med bred pensel och anlägga lite större perspektiv. Ofta har han dock fel, ibland för att kunskaperna inte alltid håller. Till exempel påståendet i en krönika att svenskar är så undfallande gentemot överheten på grund av det feodala arvet, men alla historiekunniga vet att vi haft mindre feodalism och mer självständiga bönder än nästan alla andra länder i Europa.
Den snäva liberala vinkeln ställer också till det för Ekdal. Till exempel påståendet att allt är så mycket bättre nu än för tio år sedan tack vare alla liberaliseringar och avregleringar. De långa köerna utanför El-Giganten och OnOff en avlöningshelg tar han som tecken på vår enorma standardökning. Nu kan man ju tycka att rimlig social trygghet vid sjukdom och arbetslöshet, som vi hade för tio år sedan, är en viktigare indikator på välstånd än möjligheten att köpa billig elektronik tillverkad i Kina. Men nu är skyddsnäten klippta. Aldrig i modern tid har arbetarnas löner varit så låga i förhållande till företagens vinster som under de senaste fem åren. Privatiseringar och bolagiseringar har skjutit den offentliga sektorn i sank. Samhällsuppdraget i den offentliga verksamheten glöms bort, demokratin urholkas. Vården är i kaos, problemet är inte att det finns privata alternativ, problemet är att det snart inte finns något offentligt alternativ. Allmännyttans bostäder säljs ut till vinsstyrda hyresföretag som låter lägenheterna förfalla till ren slum där mögel och kackerlackor frodas.
Friskolorna, som Ekdal prisar, är en långsiktig katastrof med galopperande kommersiellt driven betygsinflation och ökande segregation som följd. Ett av samhällets bästa redskap för säkra att alla barn får lika goda livschanser håller på att förstöras, medan rektorer gör miljonklipp och religösa sekter kan försäkra sig om att barnen indoktrineras också i skolan.
Nja, är allt egentligen så bra, Ekdal? Och då har vi inte ens kommit in på den pågående ekonomiska härdsmältan, orsakad av den avreglerade spekulationsekonomin.
Men trots allt, tack för all läsning under dessa år.

Marknadstalibanerna kan inte tänka om

I DN Debatt skriver Henrik Jordahl, docent i nationalekonomi vid Institutet för Näringslivsforskning, och Martin Ådahl, chef vid Forum för Reformer och Entreprenörskap att staten inte ska gå in och rädda Volvo och Saab. De staplar ideologiska floskler om faror med politiskt styrd företagsledning, paralleller till varvskrisen, marknaden ska avgöra hur många bilar som tillverkas inte politiker etc, etc.

Nu handlar det ju främst om att lösa en tillfällig likvidets- och finanskris som beror på unika omständigheter, inte att socialisera samhället. Parallellen till varvskrisen haltar ordentligt eftersom åtminstone Volvo är ett mycket kompetent och konkurrenskraftigt företag. Volvo har levererat vinster till Ford i stort sett ända sedan de blev uppköpta för en spottstyver (ca fem gånger årsvinsten) trots att de handikappats av att de själva inte kunnat välja vilka bilmodeller och vilka segement de skulle satsa på.

Alla andra länder går in och räddar sin bilindustri – men ska Sverige avstå för att det bryter mot fundamentalistisk marknadsideologi –  den ideologi som  sin extrema form till stor del ligger bakom den ekonomiska kollapsen i världen?

Posten privatiseras utan debatt

”Maud Olofssons genväg till privatisering av Posten”. Så beskrivs sammanslagningen av danska och svenska Posten i en mycket intressant artikel i dag av Patricia Hedelius, DN:s börskrönikör. Danska posten har nämligen ett engelskt riskkapitalbolag, CVC, som delägare som kräver en försäljning inom fem år. Nu planeras för börsnotering. Hårda nypor och personalnedskärningar behövs för att klara rationaliseringsmålet på en miljard. Arbetstillfällen inte minst i Sverige kommer att försvinna. Samtidigt kommer ledningen och styrelsen för det sammanslagna Posten belönas med ett privatekonomiskt klipp vid börsnoteringen, enligt CVC:s gängse sätt att arbeta.

Var fanns debatten kring detta när planerna på sammanslagningen presenterades?

Farligt NATO-tjat

DN fortsätter sitt ständiga lobbande för att få med Sverige i NATO. Eftersom folk inte vill, försöker man nu taktiken att förklara att Sverige redan är med i NATO, fastän vi vet inte om det.

Det är lika odemokratiskt som oansvarigt. Det kan mycket väl, i en inte alltför avlägsen framtid, bränna till i vårt närområde. Nationalistiska och militaristiska krafter kan få allt större inflytande i Ryssland. De ryska minoriternas situation i de baltiska länderna kan bli ett farligt orosmoment. Ryssland och USA kan hamna på kollisionskurs i det oljerika Kaukasus. Kosovo-frågan och USA:s placering av ett missilförsvar i  Europa är andra infekterade områden. Om det blir allvar, vet alla att det är USA som bestämmer i NATO. Frågor om krig eller fred i för Sverige kan bestämmas av en arrogant, konservativ president som inte bryr sig om att sätta sig in detaljerna kring små länder i Europa (John McCain visade en skrämmande okunskap om de lokala förhållandena under sin resa i Mellanöstern nyligen), men däremot är hyperkänslig för den inhemska opinionen. 

Hetsjakten fortsätter

Man blir så  förbannad så man blir alldeles matt när man läser om regeringens planer för de sjukskrivna (se AB idag). Säg att du jobbar med ett fysiskt jobb, som t ex skogsarbetare i Norrland. Sågen slinter, du skadar benet. Det beräknas ta niomånader för dig att bli återställd. Du har familj med fru och två barn och hus. Din fru har ett bra jobb och barnen trivs i skolan. Skogsbolaget har tagit in en duktig vikarie istället för dig. Efter sex månader kräver försäkringskassan att du tar ett jobb som kontorist i Blekinge som du kan sköta i rullstol, trots att det bara är tre månader kvar  tills du kan återgå till ditt jobb som skogsarbetare. Skogsbolaget tycker vikarien sköter sig bra, han har dessutom lägre lön, och anstränger sig inte för att försäkringskassan ska ändra sig.Nu får du välja på att flytta ifrån din familj, eller att familjens ekonomi går i kras. Det gäller att inte bli sjuk eller arbetslös i borgarnas Sverige. 

Tro eller vetenskap

DN berättar att Alan Greenspan, före detta chefen för Federal Reserve, medvetet höll räntan på en extremt låg nivå för att få fler amerikaner att köpa sin bostad av ideologiska skäl. Han var medveten om att en riksfylld bubbla blåstes upp, men ansåg att det var värt risken. Det handlar alltså om ideologi, det lustiga är att en grundsats i hos nyliberalerna är att människan alltid fattar ekonomiskt rationella beslut. Men det ser vi alltså inte i Greenspans räntebeslut eller Mats Odells brådstörtade utförsäljningar av statliga företag. Det handlar om att befrämja en ideologi. En liten intressant detalj är att Alan Greenspan varit medlem i det extremliberala kultliknande Ayn Rand-sällskapet i USA. Man ställer sig frågan vad som är tro eller vetenskap.

Solidaritetens sista fäste

Tankegodset om solidaritet och jämlikhet har effektivt bekämpats på nästan alla fronter. Men det finns ett litet fäste som fortfarande håller stånd – storföretagens styrelser. Här råder solidaritet. När företag vill värva en styrelseledamot med en speciell kompetens som man är beredd att betala extra för, så höjs ersättningen för alla styrelseledamöter. Argumentationen är att man vill inte ha ett A- och B-lag i styrelsen. Vi vill alla ha den högsta ersättningen, säger styrelselemedlemmarna solidariskt. Fram för löneskillnader, men inte här.

Att sälja ut sitt inflytande

DN berättar om att Skärholmens Centrum, tidigare ägt av ett kommunalt bolag och där bland annat bibilioteket ligger, har sålts till ett brittiskt fastighetsbolag, Boultbee (som också har köpt ett tiotal gallerior av Stockholms stad, däribland Fältöversten, Ringen och Västermalmsgallerian). De nya ägarna vill höja hyran med 60 procent. Men dessutom kan de enligt hyresavtalet säga upp biblioteket med en uppsägningstid på nio månader, t ex om man hittar en annan hyresgäst som man föredrar av kommersiella skäl, vilket uppenbarligen kom som en mindre chock. Om kommunens bibliotek ska ligga i centrum avgörs alltså inte längre av kommunala beslut. Säljer man ut, säljer man också sitt inflytande och demokratin krymper lite till.

De nya extremisterna

I DN skriver Maria Schottenius hur kulturavdelningen mer eller mindre överfalls över internet av nyliberaler som inte gillar behandlingen av Johan Norberg. Bortsett från själva sakfrågan är det tonen och aggressiviteten hos mailbombarna som står ut. ”Splatterdebatt” -skriver Maria Schottenius. Språkbruket går ut på att folk ska hängas och blodet flyta. Följer man den politiska debatten över nätet så är den aggressiva tonen hos många nyliberaler påfallande. På ETC:s webb skriver Johan Stäel von Holstein (om det inte är någon som skriver i hans namn – på internet vet man aldrig) om en artikel av Johan Ehrenberg:”Du är och har alltid varit oinformerad och okunnig pajas och som alla andra vänstervridna, en lögnare, en demokratins och upplysningens fiende. Han avslutar med: Dina lögner blir inte sanning för att de upprepas i oändlighet. Du visar bara vilken skit du är!Det finns en otålighet och ilska, deras bild av världen har få nyanser och vi andra är för dumma eller vågar inte inse sanningen. Det gäller naturligtvis inte alla, men nog känns det som en tendens. Nu riskerar jag väl att få en massa ohövliga inlägg som bevisar att jag har rätt.Tillägg: Det pågår tydligen en kampanj, eller cyberattack om man så vill, mot DN Kultur. Ryktet säger att finns en Facebook-grupp med detta syfte, bland medlemmarna naturligtvis diverse fraktioner av nyliberaler, inklusive de extrema som vill införa nattväktarstaten eller i princip avskaffa staten helt och hållet.

Att göra det lätt för sig

I DN skriver Andreas Malm om islamofobi. Hans perspektiv är att de imperialistiska västmakterna demoniserar muslimer därför det gått trögt med införlivandet av Mellanöstern i västs maktsfär. Oljekrisen 1973-75,  Khomeinis maktövertagande och dramat med den amerikanska ambassaden 1979-81, det första Gulf-kriget 1989-91 är tidpunkter när islamofobin skruvats upp för att sedan eskalera vilt efter 11 septembet 2001. Terrorattacker beskriver han så här: ”Som en senkommen följdeffekt av västvärldens försök att nedgöra dem med alla tänkbara medel har också muslimska individer begått blodiga terrordåd på amerikansk och europeisk mark. Någon sådan logik gällde aldrig för judarna.” Här kan man ju tänka att om judiska terrorister hade kraschat flygplan i World Trade Center eller hade sprängt pendeltåg i luften i Spanien med 300 döda resenärer som följd, så hade säkerligen antisemitismen ökat.Det ligger säkert något i resonemanget om de realpolitiska motiven att skapa en fiendebild och det finns säkert en god portion ren rasism och främlingsfientlighet inbakad i bilden av Islam. Men att skylla alla betänkligheter mot fundamentalistisk religion på en skapad islamofobi är att göra det lätt för sig som vänsterintellektuell. Det är fegt att överlåta debatten om kvinnosyn (lästips: Bokhandlaren i Kabul av Åsne Seierstedt) och yttrandefrihet (Salman Rushdie lever fortfarande under dödshot) till rasister och mörkmän. Var finns t ex feministerna?  Se förresten denna artikel i Aftonbladet och SvD idag.