Dynamit

I dagens DN underkänner statsvetaren Björn Johnson hela grunden för alliansens hårdhänta utförsäkringspolitik. Bilden av ett fuskande folk som överutnyttjar sjukförsäkringen är felaktig.
Björn Johnson sågar mediabilden, men också den kampanj mot de långtidssjuka som bedrivits av DN:s ledarskribenter i åratal.
Nu får han nog räkna med kraftig moteld eftersom så många investerat sin prestige i beskrivningen av hur svenskarna plötsligt i hundratusental bestämde sig för att börja simulera sjukdom.
Om de röd-gröna är skickliga släpper de inte taget om den här frågan, utan använder den för blottlägga vilka olikheter i människosyn som skiljer alliansen från oppositionen.

Annonser

Nato-hetsen igång igen

DN-debatt idag.
Eftersom svenska folket uttryckligen inte vill gå med i Nato, försöker man ännu en gång taktiken att förklara att vi redan är med i Nato fastän svenska folket inte vet om det.
Jag citerar min bloggpost från förra gången detta framfördes i DN:

”Om Sverige och Finland skulle gå med i Nato ökar med stor sannolikhet spänningen i vårt hörn av världen. Gotland blir en brännhet strategisk punkt i Östersjön. Vi blir en av frontstaterna och krig eller fred för oss i en spänd situation ( tex en gränskonflikt mellan Ryssland och någon av de forna Sovjetrepublikerna) avgörs av en amerikansk president som om fyra år kan heta Sara Pallin.
DN har fört sin Nato-kampanj i många år. Har de gamla militärer på ledarredaktionen?”

Medkänsla eller nyliberal människosyn?

Hanne Kjöller är idag besviken över att många människor tolkar hennes mängd av artiklar om sjuka och arbetslösa som brist på medkänsla. Men hon får nog skylla sig själv eftersom hennes tema är så enahanda. Jag har aldrig läst någon artikel där hon är upprörd över någon som kommit kläm i de allt mer hårdhänta system som ska hantera vår sociala trygghet (själva ordet börjar skorra allt falskare).
Men är det medkänsla eller nyliberal människosyn det handlar om? I förra artikeln om de arbetslösa glimtar det fram: ”Socialdemokraterna vill ge rätten också till den som kan leva på eget arbete att om galoscherna inte passar leva på andras”. Det vill säga den vanliga nyliberala klyschan ”man ska inte leva på andras arbete” – det är väl det som det handlar om också när det gäller de sjuka. Uttrycket är för övrigt besläktat med Milton Friedmans ”Det är fel att göra gott med andras pengar”, vilket betyder att staten inte ska bedriva välgörenhet eller till exempel ge u-hjälp. Egoism är nyliberalismens kärna.
Men bara för att gå in på en liten detalj i artikeln som är ganska viktig:
Hanne Kjöller skriver. ”Vi behöver en arbetsmarknad som är öppen också för dem som under en period i livet inte producerar som en Duracellkanin.”
Men var finns den arbetsmarknaden? Alliansen har ingen annan lösning än den inte alltför djupa tanken ”jobben uppstår om folk bara slutar lata sig”.

Nyliberalernas rädsla för social trygghet

Hanne Kjöller går i DN idag till attack mot att socialdemokraterna vill göra det en smula mindre otryggt att hamna i arbetslöshet.
Hon gör ett stort nummer av att då är arbetslöshetsförsäkringen inte längre en försäkring som bär sig själv, att samhället får skjuta till. Men det argumentet känns ihåligt eftersom det tydligen inte gäller i fallet med sjukförsäkringen, som går med miljardöverskott, men där de sjuka ändå ska klämmas åt i arbetslinjens namn.
För Hanne är det bättre att arbetslöshet precis som sjukdom innebär en katastrof för individen, för annars kan systemet utnyttjas och skattebetalarna luras på pengar.
För den enskilde skattebetalaren är det dock säkert ett större hot mot existensen att bli sjuk eller arbetslös än att bli bestulen på någon promille av skatten för att folk överutnyttjar systemen.
En löntagare betalar normalt sett över hälften av allt han tjänar i skatt och sociala avgifter till samhället. De flesta tycker nog det är rimligt att en del av pengarna ska användas för att ge den enskilde en viss social trygghet så man kan ställa om sin sitt liv i värdighet och inte tvingas från hus och hem eller lämna sin familj hals över huvud vid arbetslöshet eller sjukdom.
Den här misstänksamheten mot människor, att folk i gemen är ett opålitligt pack som behöver tuktas och kontrolleras, är som en röd linje i alliansens politik och människosyn. Allt ifrån Jan Björklunds skolpolitik till Borgs och Reinfeldts jobbskatteavdrag, Husmarks utförsäkringar av de sjuka och de unga nyliberalerna på DNs ledarsidors allmänna hets och hjärtlöshet mot dem som inte är lika priviligerade som de själva.