Låga löner beror på snåla företag

Timbros VD Maria Rankka tycker på Aftonbladet Debatt att alla borde ha en årslön på banken och förslår att statens företag säljs och att aktierna delas ut till folket. Sedan kan folk sälja aktierna och inkassera till exempel 50.000 kr per svensk för Vattenfall.
Argumentationen är att folket är fattigt men staten rik, underförstått att vi blivit fattiga på för höga skatter.
Men att lönerna är låga och sparandet lågt beror på att lönernas andel av företagens vinster har varit rekordlågt under lång tid.
Avskaffa staten är den egentliga innebörden och muta folk att göra det via snabba cash. Artikeln har den säljande formuleringen ”Alla behöver vi fuck-off pengar” – det vill säga möjligheten att be chefen dra. Ett populistiskt budskap som säkert går hem hos de korttänkta. Vad händer exempelvis om vi säljer ut Vattenfall, det vill säga vårt lands energiproduktion, till privata ägare som utan några hänsyn kan höja elpriserna – the sky is the limit, de fattiga får frysa.
Timbros ideologi rör sig i anarkistisk riktning. Avskaffa staten och skatterna så långt som möjligt är målet. Nattväktarstaten hägrar.

Annonser

Finns alltid pengar till bonus, aldrig till löneökningar

Malin Siwe försöker idag i DN frammana bilden av oansvariga arbetstagare som kräver löneökningar trots den höga arbetslösheten.
Men det ekonomiska läget har vare sig hindrat bonusar till chefer i företag som friställer massor med folk eller utdelningar till aktieägare.
Cheferna som kräver låga löneavtal har själva fått kraftiga lönelyft år efter år. Var och en sig själv närmast är budskapet som kommuniceras. Kravet på ansvarskänsla hos löntagarna klingar allt falskare. Som man bäddar får man ligga.

Alla sjuka är inte MC-brottslingar

DN försöker idag skifta fokus i debatten om den totalhavererade Försäkringskassan och den inhumana jakten på de sjuka.
På ledarsidan berättar man hur Försäkringskassans nya regler gör det lättare att ”flåsa Sveriges grövsta brottslingar i nacken”. Artikelrubriken är faktiskt ”Fortsätt flåsa bara”. Det är svårt att se detta som något annat än ett klumpigt försök att hitta något positivt i Försäkringskassans framfart. Problemet är att Försäkringskassan flåsar alla i nacken – cancersjuka, hjärtsjuka, reumatiker, psykiskt sjuka, totalförlamade, amputerade etc. Alla dessa är inte MC-brottslingar.

Samma syn på fattiga som på sjuka….

…visar Hanne Kjöller i DN idag genom att raljera om att ”visst kan det vara bökigt att ha ont om pengar”, eller jobbigt att äta nudlar, men fattigdom och ekonomisk otrygghet i Sverige handlar egentligen bara om så bagatellartade problem som att inte ha råd att köpa de mest moderiktiga skorna, skriver Kjöller.
Den röda tråden i synen på de sjuka och fattiga är det respektlösa förminskandet av problemen. De sjuka är inte så sjuka, de fattiga är inte så fattiga. Oviljan att känna solidaritet med de svaga är en del av nyliberala ideologin, som ser rationell egoism som människans drivkraft.

Välformulerat om herrskap och tjänstefolk

Lena Andersson skriver i DN en välformulerad krönika om pigavdraget.
Detta kliv tillbaka mot klassamhället, som kostar mellan 200.000 och 800.00 per jobb, har alliansen inget emot att subventionera, trots att man i alla andra sammanhang är emot subventioner. Att rädda industrikompetens är inte prioriterat, däremot ”framtidens jobb”, som Maud Olofsson kallar RUT-jobben. Saab och Volvo säljs till ryssar och kineser, medan alliansen slår sig för bröstet för att några tusen låglönejobb har vuxit fram med statens bistånd.
Städare, istället för ingenjörer, ska bygga Sveriges framtid.

Nyliberalism vs demokrati

Peter Wolodarski skriver i DN om den grekiska krisen och försvarar valutaunionen. Mera gemensam ekonomisk politik, och därmed mindre utrymme för enskilda länderna att bestämma är receptet.
”Det svåra läget borde i stället utnyttjas för att genomföra nödvändiga reformer av Grekland och EU”, skriver Wolodarski.
Det är det här obehagliga uttryckssättet, som gör en betänksam till valutaunionen. Vad skulle vi tycka om en utländsk debattör, säg en tysk eller fransman, skulle säga att det är dags att genomföra ”nödvändiga reformer” av Sverige.
Dessa ”nödvändiga reformer” är som regel av nyliberal art, exempelvis brukar det krävas privatiseringar av offentlig verksamhet och försämringar av trygghetssystemen. Men detta är ingen vetenskap, det är en politisk åsikt. Det finns en tendens i EU-projektet att vilja sätta nyliberalism som ekonomiskt-politiskt system i sten, att cementera det så det ligger utom räckvidd för demokratin.

Städhjälp åt rika viktigare än vård av sjuka

Hur ska man annars tolka de strider Alliansen väljer att ta? Skatteavdraget för hushållsnära tjänster försvaras, medan larmrapporten från ST om att de utförsäkrade är mycket sjukare än vad Alliansen räknat med, reflexmässigt bagatelliseras av Husmark Pehrson.
Maud Olofsson kallar till och med de hushållsnära tjänsterna för ”Framtidens jobb” och avslöjar därmed vilken inspirerande vision Centern har för framtidens samhälle.
Vem hade trott för tjugo år sedan, när det fortfarande fanns idéer om att bygga det goda samhället, att städjobb åt de rika skulle vara ”Framtidens jobb”? Eller att vi inte längre skulle ha social trygghet vid sjukdom eller arbetslöshet?