Mona gick – smutskastningskampanjens logiska slut

Så har Mona Sahlin avgått (DN, SvD, Expressen, AB, m fl), slutresultatet av den uttänkta kampanj som inleddes med att Mats Odell med flera allianskollegor, som av en tanke vid samma tidpunkt, började tala om Toblerone-politik. Mona skulle till varje pris framställas som oduglig och jämföras med den superkompetente Fredrik Reinfeldt.
Hur många opinionsmätningar – beställda av vem? – har vi inte matats med, som tjatat som självuppfyllande profetior om hur låga förtroendesiffror Mona Sahlin hade.
Alliansen skickliga spindoktorer återanvände receptet från förra valet – sikta på personfrågan precis som med Göran Persson.
Trots den enorma smutskastningen under en mycket lång tid visade sig Mona vara en tuff person under press som nu går med värdighet och högt huvud.
Men nu när valet är vunnet tonar man på alliansen ledarsidor ner Sahlins förmenta tillkortakommande. Nu är det dags för högerkroken i den tvåslagskombination som definitivt ska säkra knockoutsegern över motståndaren. Vinkeln är nu att de socialdemokratiska idéerna är ute och att partiet lika gärna kan läggas ner (trots att de röd-gröna hade att massivt övertag i opinionen under större delen av Reinfeldts styre).
Resten av media hänger på i en ohelig allians av politiska intressen och nyhetsdrev.
Taktiken är att gnugga in loser-stämpeln och tala om det dåliga valet som en ”historiskt unik” händelse, trots att förlusten relativt sett inte var mer än tolv -tretton procent av röstantalet, ingen extrem siffra jämfört med vad förlorande partier brukar tappa (C tappade sjutton procent av sina väljare, Fp tappade nio. I valet 2006 tappade Fp fyrtio procent, och 2003 tappade M nästan trettiofem procent).
Men nu ska det trumfas in att värdegrunden rättvisa, social trygghet och medkänsla är hopplöst passé och att vi alla ska böja oss för att det är egoismen som är människans främsta ledstjärna.
För det är ju konflikten mellan dessa grundvärderingar det egentligen handlar om.
.

Annonser