Märklig läkare

En anonym läkare (om han nu är det, eller om det är ytterligare ett fall av den lobbyverksamhet som Svenskt Näringsliv betalar miljoner för) hävdar i AB Debatt att alliansens politik handlar bara om, i princip, simulanter med lättare besvär. De riktigt sjuka är ”försvinnande få”, säger han.
Om det vore så, vore det väl en enkel sak för Försäkringskassan att undanta de svårt sjuka, men lättdiagnosticerade, patienterna med cancer, stroke, hjärtinfarker, reumatism, amputationer, benbrott, etc från det stränga regelverket. Men så är inte fallet. I själva verket är Försäkringskassans krav absurt hårda.
Läs om Försäkringskassans vägledning för handläggare här och exemplen om sondmatade, personer som inte kan stå eller sitta, personer som brutit bägge benen och en arm, m m.

Tillägg: Efter att ha läst om ”läkarens” inlägg är jag rätt övertygad om att det är fejk. Men han kan ju vederlägga mina, och uppenbarligen flera andras misstankar genom att träda fram med namn. Det har många läkare som är kritiska till det nya systemet vågat göra.
Språkbruket känns inte äkta och lägg märke till retoriken där man försöker stjäla motståndarnas värdeord – ”omoraliska” sjukskrivningar, ”hjärteskärande” att se folk slita för att försörja sjukskrivna. Jämför med Per Schlingmans skapelse ”Moderaterna – arbetarpartiet”.
”Läkaren” hade jobbat på vårdcentraler och drog slutsatser om hela patientkollektivet, men allvarligt skadade och svårt sjuka behandlas på sjukhus, vilket en riktig läkare förstås känner till.
Det Timbro-ideologiska utbrottet om att alla bär ansvar för sitt eget liv och ”stackars skattebetalare” känns påklistrat och helheten luktar lobby-produkt lång väg.

Kejsaren är naken – avbolagisera Vattenfall

Aftonbladet har lämnat 150.000 namnunderskrifter från människor som protesterar mot galopperande elpriser till Maud Olofsson.
Sagan kejsarens nya kläder handlar om att ingen vågar säga det alla ser, av rädsla för att bli betraktad som enfaldig.
Alla ser att bolagiseringen av Vattenfall har varit en katastrof som kostat svenska folket och svenska företag hundratals miljarder (räkna ihop Vattenfalls årsvinster).
Men ändå tar ingen politiker upp frågan om hur vi kan göra Vattenfall till ett statligt verk igen. Vi fryser i våra bostäder och elintensiva företag tvingas stänga över vintern, samtidigt som ingen vågar sätta fingret på den ömma punkten.
Reglera elmarknaden och utred hur Vattenfall ska kunna avbolagiseras. Vi ser alla att bolagiseringen blev misslyckad.
Tillägg: Läs E24:s artikel här, ni som eventuellt tvivlar.

Skolpopulisterna

Teamet bakom den vinklade och hårdredigerade serien ”Klass 9Aska nu ge sig på lärarna som inte är skickliga nog, enligt förhandsmaterialet. Framför allt klarar de inte att hålla ordning och reda i klassrummen antyds det.
Den här disciplinromantiken har Jan Björklund byggt hela sin politiska karriär på, men det luktar simpel populism.
”Vänstervridning av lärarhögskolan är orsaken” säger Jan Björklund. Sanningen är att stökiga klassrum har funnits här och där åtminstone de senaste 40 åren, men de som gått igenom ”flumskolan” (borde väl haft sitt maximum under 70-talet om Björklund tror sina egna teorier) klarade sig utmärkt i alla internationella kunskapsjämförelser och inte syns några negativa spår i BNP-statistiken heller.
Att dagens elever halkar efter beror enligt expertisen huvudsakligen på friskolorna och det fria skolvalet.
Men många har ett intresse att skylla den dåliga utvecklingen på lärarna. Då behövs nämligen inga resurser skjutas till. Det är därför man ska vara kritisk till redigerade serier som ”9A” och den kommande uppföljaren.

Ett land byggt på städare eller ingenjörer?

Maud Olofsson ville inte lägga en krona på rädda kvar Saab och Volvo i svensk ägo, men subventionerar RUT-tjänster för miljardbelopp.
”Det är framtidens jobb” sa Maud. Ett land byggt på hushållsnära tjänster istället för högteknologisk industri. Vad sägs om det som inspirerande framtidsvision?
Det lustiga är att alliansen hävdar att subventionerna är samhällsekonomiskt lönsamma, samtidigt som alla andra subventioner skys som pesten av ideologiska skäl.

Statligt SBAB motverkar bankkarteller

Johannes Åhman i DN hävdar att det är inte i konsumenternas intresse om SBAB förblir statligt. Tvärtom skulle man säga. Att staten har en bank motverkar ägarkoncentration och kartellbildning, bonusfrosseri och andra avarter.
Bankväsendet är en kritisk samhällsfunktion men banker agerar utan samhällsansvar och med bristande affärsetik och ofta smutsiga affärsmetoder.
Bankerna är så få att de i praktiken bildar ett oligopol. SBAB bildar en motpol, och har dessutom visat att ett statligt bolag kan drivas minst lika effektivt och kundorienterat som de privata bankerna. Och dessutom utan stötande bonusar.

Ännu en NATO-dåre i DN:s spalter

I DN ges alltid utrymme åt NATO-förespråkare. Undrar vem på redaktionen som är reservofficer?
Idag skriver en ”forskare och försvarsexpert” ett inlägg under rubriken ”Regeringen har givit S vetorätt i frågan om Nato”.
Den absurda vinkeln är att eftersom S gjorde ett dåligt val skulle majoriteten av folket vara för ett medlemskap i NATO. Det är för skrattretande när demokratiargument används i en fråga där det finns ett kompakt folkligt motstånd enligt alla undersökningar.
Ställ frågan direkt i en folkomröstning:
Vill vi vara frontststat mot ett Ryssland, beväpnat med tusentals kärnvapen, i en militärallians vars överbefälhavare i praktiken kan vara Sarah Palin?
Är vi villiga att dras in i ett krig som kan utvecklas till en kärnvapenkonflikt om en kris provoceras i Rysslands närområde, t ex om nationalister begår övergrepp på en rysk minoritetsbefolkning?
Är vi medvetna om att Gotland är en av Östersjöns mest strategiska punkter och ett svenskt NATO-medlemskap omedelbart skulle höja spänningen samt stärka hökar i Ryssland som varnar för en inringning från NATO? Gotland skulle bli ett förstahandsmål vid en konflikt.

Ett annat absurt argument är att det handlar om säkerheten för de cirka 500 svenska soldater som deltar i NATO-operationer i Afghanistan, medan det i själva verket handlar om ökad krigsrisk för 10 miljoner svenskar. NATO-samarbetet i Afghanistan framstår som hävstång för en del kretsar för att trixa in det motsträviga svenska folket i militäralliansen.

Mauds val – hushållsnära tjänster istället för bilindustri

Bilindustrin håller på att hämta sig. I USA och Europa valde man att stötta bilföretagen under finanskrisen. Nu går de bra igen och sysselsätter hundratusentals ingenjörer och arbetare i USA, Tyskland och Frankrike. En samhällsekonomisk investering som betalar sig mångdubbelt. Inte ens en investering, det handlade om kortfristiga krediter, eller kreditgarantier.
Men ett undantag finns – Sverige. Saab och Volvo hör nu till ryssar och kineser.
Maud Olofsson blir ihågkommen som industriministern som valde att satsa på hushållsnära tjänster istället för fordonsindustrin.
”Framtidens jobb” sa Maud.

Kinesisk papperstiger

Peter Wolodarski har skrivit en intressant artikel i DN om Kina – ”Den lilla och stora krisen”.
Den läsvärda artikeln kan kokas ner till att genom att föräldrar tvingar barnen studera med kadaverdisciplin håller Kina på att segla om väst som världens ekonomiska centrum. Eftersom det finns vissa Jan Björklund-vibbar (även om Wolodarski är en mycket mer sofistikerad debattör) i det hela kan det vara värt att titta närmare på några påståenden.

Fritänkare behövs
Hur många industriella innovationer har Kina stått för de senaste 25 åren? Sambandet mellan mekaniskt pluggande och innovationsförmåga är inte alls klart. Om man studerar vetenskapshistoria ser man att de stora innovationerna gjorts av vildhjärnor, fritänkare, extrema personligheter och inte människor vars invidualism och personliga utveckling hämmats sedan barnsben.
En kvinnlig juridikprofessor i USA med kinesiskt ursprung beskriver med stolthet hur döttrarna, förutom att ägna nästan all ledig tid till studier, tvingats spela piano och fiol. Varför det? Finns det stora kommersiella möjligheter att försörja sig som klassisk pianist eller violinist? Hur många världsberömda kinesiska kompositörer har frambringats av tvångsmetoderna? Det är bara ett exempel på disciplin utan mening.
Jämför med det svenska musikundret där man tagit tillvara på den naturliga spelglädjen och modern musik numera är en viktig svensk exportgren. Sverige med 10 miljoner invånare är musikaliskt ett viktigare land än Kina med 1000 miljoner.

Huvudorsaken till Kinas tillväxt
Den snabba kinesiska ekonomiska tillväxten då? Är inte det bevis på att vi måste skärpa till oss för att övervinna den ”prestationskris” som Wolodarski menar att vi befinner oss i.
”Kineserna går igenom den snabbaste industrialisering som världen skådat. Det som tog 70 år för britterna att uppnå på 1800-talet lyckades kineserna med på 26 år kring millennieskiftet.”
Och hur snabbt hade den industrialiseringen gått om inte västvärlden lagt sina fabriker och industrier i Kina på grund av de låga lönekostnaderna? Hur hade egna kinesiska produkter som inte byggde på innovationer och know-how från väst eller Japan klarat sig på världsmarknaden?

Den snabba tillväxten av industrin i Kina beror på globaliseringen och att hundratals miljoner fattiga kineser är beredda att arbeta för en spottstyver, inte på gammaldags auktoritära utbildningsmetoder.

Expressen överraskar

Johannes Forssberg i Expressen har skrivit en mycket bra ledare om Fas3 i Alliansens jobbgaranti.
Rubriken är ”Alliansens låtsasjobb”.
Det är skönt att det finns debattörer på allianssidan som inte bara agerar hejaklack utan sakligt diskuterar även besvärande frågor för alliansen. Problemen med Fas3 som egentligen är politisk dynamit har också tagits upp i TV4 men märkligt nog inte i Aftonbladet.

Lena Mellin – på vilken sida?

Att Svenskt Näringsliv med en f d SSU-ordförande som betald under-cover agent i hemlighet försöker påverka socialdemokratisk politik inifrån är en av de största skandalerna som hänt i svensk politik och borde väcka allvarliga frågor om lagstiftning mot lobbyister.
Men när det förs en diskussion om att utesluta Nordström ur partiet anser Lena Mellin i AB att det är sensationellt, ungefär som om det handlade om utrensning ur det sovjetiska kommunistpartiet. Lyssna på det här citatet (min kursivering) ur artikeln i AB:
”Nordström däremot har, visserligen som lobbyist och mot betalning från Svenskt näringsliv, bara försökt påverka sitt parti i en mer tillväxtvänlig riktning.”
Det är synd om S, som är i ett sådant underläge mediamässigt. I den enda större tidning som sägs stå till vänster har den mest exponerade politiska kommentatorn en diffus politisk hemvist. Jämför med SvD, Expressen och inte minst DN. Där råder inte mista tvivel.