”Bubblan” skapad av nyliberal politik

När EU och Sverige bestämde inflationsmålet 2 procent innebar det med automatik sänkta bostadsräntor från de nivåer på uppåt 10-12 procent som var vanliga förr.
Eftersom människor i allmänhet lägger 20-30 procent av sin inkomst på boende har bostadspriserna självklart rusat i höjden och därmed svenska folkets skulder.

Att allmännyttans hyresrätter tvångsomvandlats till bostadsrätter har naturligtvis ökat svenska folkets skuldsättning ännu mer. Eller var det någon som trodde att lägenheterna skulle köpas kontant?

Framförallt stiger priserna i storstäderna, speciellt Stockholm. Varför det? Brist på politik, eller snarare laissez-faire-politik.
Jobben koncentreras allt mer till storstäderna och det bedrivs ingen politik för att motverka detta.
Inte heller ser man till att det finns bostäder eller kommunikationer för möta problemet. Att det råder sådant tryck på bostäder i Stockholms innerstad beror till stor del på att kommunikationerna är undermåliga – det är slitsamt att pendla för många. Nödvändig utbyggnad av infrastrukturen har ständigt skjutits på framtiden. Privatisering av tunnelbanor och pendeltågstrafik till lägstbjudande har försämrat underhåll och driftsäkerhet.
Samtidigt försöker priviligerade innerstadsbor stänga ute ytterstadsborna med billtullar och dubbdäcksförbud. Det känns ännu mer tvingande att flytta till innerstaden för trötta pendlare.

Bostadspolitiken överlåter man åt marknaden. De få hyresrätter som byggs i innerstaden har vinstmaximering som syfte. När hyresnivåerna ligger på 11.000 kr för en tvåa finns det ingen poäng att hyra istället för att köpa.

Alltså är bostadsmarknaden i Stockholms innerstad som en tryckkokare. En ytterligare ingrediens som det inte talas om är jobbskatteavdraget som främst gynnar dem som har råd att lägga mycket pengar på sin bostad. Många av dessa höginkomsttagare bor i Stockholmsområdet och självklart är deras ökade disponibla inkomst lika prisdrivande som en gång i tiden ”oansvariga löneökningar”.
Säger en gång i tiden, för inflationsdrivande löneökningar har förpassats till historien. Ändå bedrivs räntepolitiken som om de förekom och bekämpar inflation som helt beror på yttre faktorer, till exempel oljepriser eller Vattenfalls tiodubblade elpriser sedan avregleringen, som om det vore oansvariga löntagare som behöver disciplineras.
När Ingves pratar om normala räntor på 8-9 procent så tillhör det en svunnen tid när också lönehöjningarna låg på hög nivå och med en helt annan inflation.

Men som vanligt ska nu ”bubblan” skyllas på vanligt folk och de ska också betala som vid alla kriser.

Betecknande i Carl B Hamiltons förslag att minska ränteavdraget är att det ska kompenseras med att kapitalskatten sänks. Alltså – aktieägare och höginkomsttagare gynnas på bekostnad av småfolket. Eller med andra ord – vanlig allians-politik.

Annonser

En reaktion på ””Bubblan” skapad av nyliberal politik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s