Alla dessa kluvna tungor

Efter GP:s avslöjande att det var Anders Borgs finansdepartement som infogade de hårdaste regeländringarna av sjukförsäkringen trots att socialdepartementet och Christina Husmark Pehrsson protesterade, eftersom det skulle drabba enskilda orimligt hårt, finns det många frågor att ställa.
Man kan förundras över lojaliteten hos alla stödtrupperna bland ledarskribenter som Hanne Kjöller med flera som försvarade reformen med stor hängivenhet. Hade det varit samma ljud i skällan om man vetat om varningarna och reservationerna från socialdepartementet?
Men det man slås mest av är omfattningen av dubbelspelet som följde. Om pressen är på bettet gräver man fram citat från alla inblandade allianspolitiker som mot bättre vetande hävdade att konsekvenserna var oväntade.
AB, DN.

Köpa billigt från Kina dock inget (m)oraliskt problem

Benjamin Katzeff Silberstein på SvD:s ledarsida rivstartar sommarvikariatet med ”Dödens ideologi fortfarande rumsren” och avser förstås de många miljoner som dukade under i Sovjet, Kina och Kambodja under kommunismen. Han vill få fastslaget att dödandet var ideologiskt, och inte drivet av andra motiv, t ex brutal maktpolitik.
Den ideologiska upprördheten är dock inte större än Benjamin liksom resten av ledarskribenterna på SvD med största sannolikhet äger och inhandlar produkter tillverkade med billig arbetskraft i Kina, landet med ”Dödens ideologi”.
Huvudsyftet med artikeln är väl att lägga en skugga över alla vänsterideologier med ett ”guilt-by-association”-tänk.
Det känns dock lite svårt att frammana bilden av Gudrun Schyman och Lars Ohly som potentiella massmördare.
Det krävs lite mer precision för en seriös debatt.
Tillägg: Nu hänger Expressen på om kommunismen. Problemet är detsamma som hos SvD. Begreppet ”kommunismen” är alldeles för brett (det var till exempel det kommunistiska Vietnam som befriade Kambodja från de röda khmerernas skräckvälde) och nu utvidgar Expressen det i ett citat även till ”socialister” – står socialdemokrater i tur att få stå till svars? Och går vi vidare västerut anser numera många på högerkanten i USA att alla länder i Västeuropa är socialistiska.
Inte nog med det – i dessa kretsar anses liberaler vara av samma skrot och korn som socialister och kommunister. Häromdagen läste jag på Amazon om en bok som på allvar intellektuellt pläderade för att liberaler var demoner, baserat på en blandning av historiska fakta och bibelcitat.
De liberala och konservativa regeringarna i Europa orsakade miljontals människors död i tredje världen under kolonialtiden men det är vettlöst att kasta skulden på dagens kapitalister för det.
Återigen – det går inte att ursäkta eller förbise folkmorden i Kambodja, Ryssland eller Kina. Men det går inte heller att försåtligt skuldbelägga alla som vill ha ett mer jämlikt samhälle.

Personangrepp när argumenten tryter

Ännu en opinionsundersökning visar att de röd-gröna gått om alliansen. Istället för att diskutera politikens innehåll går nu taktiken från alliansens ledarsidor ut på personangrepp på Håkan Juholt.
Säga vad man vill om Peter Wolodarski, men han försöker i alla fall klä kritiken i några principfrågor.
Göran Skyttes inlägg däremot, osar bara antipati. Låg debattnivå helt enkelt. Skytte är som en så kallad fanboy, som hatar motståndarna utan att bry sig om spelet.
Om han bjöd på djupare tankar än att bara heja på sitt lag kanske han skulle bli tagen mer på allvar igen. Som på den tiden när han var en seriös journalist som letade svar på viktiga frågor.

Maud – industriministern som ville ha städare istället för ingenjörer

I förra inlägget skrev jag att Lena Melin har oklar politisk hemvist. Men nu kommer hon fram – som centerpartist?
Man kan inte låta bli att undra efter lovsången till Maud Olofsson. (AB, AB2, SvD, DN, Expressen)
En gång i tiden var centern ett stort socialiberalt parti med valresultat på över 20 procent. Under Mauds tid har partiet klivit längst ut på högerkanten och ligger och stöter mot fyra procentsspärren. ”Bra folk ska ha bra betalt”, var en av hennes första kommentarer när bonusskandalerna började uppmärksammas. Som industriminister har varit hon varit en katastrof – Sveriges fordonsindustri har sålts ut till ryssar och kineser, Posten är inte längre helsvensk, elmarknaden har löpt amok och Vattenfall har härjat som de velat. Den enda industri hon har främjat är städindustrin med RUT-avdraget.
Men Lena Mellin tycker Maud har gjort ett fantastiskt arbete för att hon försökt byta väljarkår. Är det Stureplanscentern som avses? De är tyvärr, Lena Mellin, inte särskilt många.
Många vill hylla Maud för att hon energisk, trevlig och glad. Det är ungefär samma politiska kvaliteter som Sarah Palin har. Men hur ser den politiska gärningen ut – behöver vi ett centerparti till höger om Reinfeldt? Jan Björklund står ju redan där och trampar.

Inga fula tricks alls

Lena Melin skriver idag i AB att Juholt använder fula tricks i debatten eftersom han attackerar Reinfeldt för beslut som S varit med att fatta, till exempel avregleringen av elmarknaden och pensionsöverenskommelsen.
Därför är han inte alldeles sanningsenlig är slutklämmen.
Den stora skillnaden mellan Reinfeldt och Juholt är ju att Juholt vill ompröva dessa beslut. Lena Mellin borde väl förstå det, och på vilket sätt är det fult?
Lena Mellins politiska position som ofta framstår som förbryllande blev lite mer klarlagd i AB:s live debatt, där det framgick att hon skulle vara politisk obunden, frikopplad från ledarredaktionen.
Men det är väl tveksamt hur många som förstår det. När Lena Melin anlitas i diverse debatter tror man hon är där som motvikt mot allians-knutna ledarskribenter och kommentatatorer.
Att den enda stora tidning som anses stöda S har en huvudkommentator av politik med oklar politisk hemvist gör att de rödgrönas enorma underläge i media börjar ännu mer framstå som ett demokratiskt problem.