Mordet på John F Kennedy – de som avfärdar konspiration gör det lätt för sig

Idag, 50 år efter skotten i Dallas,  är de svenska tidningarna fulla av artiklar om mordet på John F Kennedy. Nästan utan undantag avfärdar de konspirationsteorier som stolliga och hävdar att det är självklart att Oswald var ensam gärningsman.

Oftast bygger artiklarna på en enstaka välskriven bok som sakligt argumenterar för den ståndpunkten. Problemet är att det skrivits tusentals böcker om mordet, och det finns också gott om trovärdiga, väl underbyggda böcker som hävdar det motsatta – alltså att det måste funnits en konspiration. För att få en balanserad bild bör man ha läst några av de bästa böckerna från bägge lägren. Det som verkar vara ett mycket enkelt fall blir mer komplicerat ju mer man dyker ner i detaljerna.

Tvivlet att Oswald var ensam gärningsman väcktes på allvar när försvarsadvokaten Mark Lane beslöt sig för att undersöka hur han skulle ha försvarat Oswald . Han granskade utredningen och hittade mängder av brister, också bland de tekniska bevisen.

Några andra omstridda punkter.

Var verkligen Oswald kommunist som han utgav sig för? Han var marinsoldat och radaroperatör med mycket hög säkerhetsklassning och god vän med högerextremister inom CIA. När Oswald flyttade till Ryssland – var han avhoppare eller spion? När han flyttade hem ingick CIA och FBI-personer i hans närmaste krets. Castro-anhängare vägrade ha med honom att göra eftersom de pekade ut honom som CIA-provokatör.

Hur kunde Oswald veta en månad i förväg (när han sökte jobb på boklagret) att Kennedy skulle passera där? Det var inte bestämt att Kennedy skulle besöka Dallas, och färdvägen publicerades dagen före.

Motivet? Hotbilden mot Kennedy kom från höger, inte från vänster. Inför Kennedys besök i Dallas hetsade högerextrema organisationer, med många poliser bland medlemmarna, mot Kennedy som beskrevs som landsförrädare. Det amerikanska kommunistpartiet däremot ansåg att Kennedy var det bästa alternativet som president.

Själva skotten. Hur kunde Oswald skjuta så snabbt och så pricksäkert? Geväret hade kikarsikte och krävde en mantelrörelse så det måste riktas om för varje skott. Vid skjutprover klarade inte elitskyttar att göra om prestationen. Oswalds skicklighet förklarades av utredarna med att han var i ett ”psykotiskt” tillstånd när han sköt.

Eftersom man bara hittade tre patronhylsor vid geväret var det viktigt att skotten inte var fler än tre för att en andra skytt skulle kunna uteslutas. Detta är bakgrunden till den så kallade ”magiska kulan” som skulle bytt riktning och orsakat sammanlagt sju skottskador hos både Kennedy och guvernör Connally, för att senare hittas nästan oskadd vid sidan av guvernörens kropp på sjukhuset, som om den ramlat ut. Connally själv trodde aldrig på att han träffats av samma kula som Kennedy.

Det dödande skottet i Kennedys bakhuvud verkade vara en annan sorts kula, en stor bit av skallen sprängdes bort som om det vore en dumdum-kula.

Det första obduktionsteamet hävdade vid presskonferensen att skotthålet i Kennedys hals var ett ingångshål, vilket skulle betyda att det skottet kom framifrån. Därefter flyttades kroppen och det andra teamet hävdade att det var ett utgångshål. Kroppen vanställdes så mycket av obduktionerna att det senare var omöjligt att dra några slutsatser.

30-40 vittnen tyckte att skott kom från ett staket på en liten gräskulle snett framför kortegen och poliser rusade genast dit. Tidigare hade en falsk FBI-man avvisat folk från kullen. Tre ”luffare”, varav åtminstone två såg ganska vältränade och välklädda ut, greps men släpptes otroligt nog utan att man tog deras uppgifter. Några pressfotografer hann dock ta bilder.

Mordet på polismannen Tippit som Oswald först greps för. Nogranna tidsuppgifter baserade på att Oswalds hyresdam såg på nyheterna när han lämnade lägenheten och logg-uppgifter från när larmet från skjutningen kom in till ambulanscentralen visade Oswald inte skulle ha hunnit.

Varför sköt Ruby Oswald? Ruby, som hade förbindelser med både maffian och polisen, förklarade mordet med den osannolika motiveringen att en rättegång skulle vara plågsam för Jackie Kennedy.
Senare sade han att han skulle berätta sanningen om rättegången flyttades till Washington, vilket aldrig skedde.

Antalet mystiska dödsfall efteråt. Många vittnen och undersökande journalister avled under mystiska omständigheter efter mordet. När kongressen inledde en ny undersökning av mordet under 70-talet avled elva personer innan de hann vittna. Kongressens utredning kom fram till att det sköts fyra skott, baserat på akustiska inspelningar, alltså att det var två skyttar. Senare ifrågasattes bevisen av tekniska skäl, men frågetecken hänger kvar.

Vilka skulle ligga bakom en konspiration? En grupp som pekats ut är det team av CIA-agenter och maffia-medlemmar som bildades för att mörda Castro, och som såg Kennedys vägran att sätta in flygvapnet vid den misslyckade invasionen av Grisbukten som förräderi. Kennedy hade många fiender inom CIA, som vid den här tiden opererade mycket mer självständigt än idag och i många fall utan kontroll, som en stat i staten.

Media om Kennedymordet 22 november:  ABABABExpressenExpressenExpressenDNDNDNDNSvDSvDSvDSvDSvDSvD

Annonser

Nyliberala fiaskon överallt

Det nyliberala samhällsbyget med avregleringar, privatiseringar och bolagisering av verksamhet som fortfarande är statlig, börjar nu visa tecken på att krackelera. Nästan dagligen är det något i nyhetsflödet.

Som Jan Guillou skrev i Aftonbladet 17 november:

Att järnvägs­rälsen inte underhålls vid Sveriges mest belastade station i Stockholm beror på privatiseringar, för att ta ett exempel i smått. Vinst är viktigare än passagerares säkerhet.

Att säkerhetskontrollanterna var anställda av samma bolag som skötte underhållet ansåg inte SJ var något problem, till skillnad från vad man tyckte i England, där systemet avskaffades efter en svår tågolycka.

I går avslöjades i TV4 att Luftfartsverket, ett så kallat affärsverk, hemligstämplat brister i säkerheten – av konkurrensskäl. Konflikten mellan allmännytta och vinstintresse kan väl knappast bli tydligare? Inte ens tillsynsmyndigheten har fått rapporten.

Idag hittar vi följande i DN:

I en artikel på sid 10 i papperstidningen under vinjetten ”Inför EU-valet” kan man läsa följa intressanta stycke:

En annan fråga på jobbområdet som har hög prioritet för S är följderna av den inre marknaden, att exempelvis byggjobbare och lastbilschaufförer kommer till Sverige och arbetar för löner långt under den svenska nivån. Frågan är stor inom facket och anses ha bidragit till att många manliga LO-medlemmar lämnat Socialdemokraterna till förmån för Sverigedemokraterna.

Lönedumpning på grund av EU:s inre marknad kan alltså vara en förklaring till ökad främlingsfientlighet, i förlängningen ett hot mot demokratin och vårt parlamentariska system som kan lamslås av ett stort extremistparti.

På debattsidan anar man paniken som utlösts av kritiken mot New Public Management som framförts av bland annat Stefan Lövfén och tidigare Daniel Suhonens tankesmedja som ville avskaffa systemet helt och hållet. Det är det här systemet som ligger bakom många absurda inslag i vården – som att diagnoser sätts efter ersättningsgrad eller att vårdgivare hellre tar emot många lättbehandlade patienter än de med svåra sjukdomar – bara för att ta några exempel. Men det är också grunden för företagen som tjänar pengar på vård och skola – med andra ord ligger det enorma ekonomiska intressen i vågskålen.

Som på beställning – eller förmodligen på beställning – levereras moteld i form av en debattartikel undertecknad av Klas Eklund, samt Steven Kelman, ”professor i New Public Management”. Det skulle vara väldigt intressant att få reda på herrarnas artikelarvode och uppdragsgivare. I samband med Prime-skandalen fick man ett hum om nivåer. Svenskt Näringsliv betalade fyra miljoner för debattartiklar som skulle påverka socialdemokraterna med dold avsändare.

(PS – komik. Nätversionen av artikeln har uppdaterats för att författarnas fullständiga presentationer inte fick plats i papperstidningen, trots fyra tätskrivna rader var. Tydligen har någon hört av sig och krävt att allt ska med…Men som en av nätkommentarerna påpekade: ”Eklunds meritlista borde i detta sammanhang kompletteras med styrelseuppdraget i Magnora AB, fullblodsmoderaten Peje Emilssons maktbolag med kontroll över bl a friskolekoncernen Kunskapsskolan (delägare Investor) och Silver Life AB som vill ”skapa Sveriges mest eftertraktade livsboende genom att knyta samman hela kedjan boende – tjänster – vård/omsorg till en lösning”.

Sedan har vi skolfrågan. Baserat på ett seminarium anordnat av – hör och häpna – Friskolornas Riksförbund – utropar man rubriken ”Skolvalet mer succé än flopp”.

När man förgäves försöker hitta någon täckning för rubriken i skribenten Erik Helmerssons text hittar vi ”Succé eller flopp – vem vet? Forskningen är knapphändig och svaren besvärande få.” Visserligen skriver Helmersson senare utan att ge någon motivering ”effekterna av liberaliseringen är små men lutar åt det positiva” vilket känns mer som en förhoppning än ett faktum.

Rubriksättaren vet väl vilket lag han spelar för, och ville väl förbättra det magra positiva utfallet i artikeln, trots det synnerligen partiska sammanhanget.

Nog andas det en desperation över att att verkligheten avviker från idéerna över hela linjen.

Nej, Assar Lindbäck har haft fel i 30 år

”Assar Lindbäck har haft rätt i 50 år” är rubriken i en ledartikel idag i SvD som propagerar för marknadshyror med bakgrunden av Boverkets kontroversiella rapport.

Assar Lindbäck har en speciell status hos marknadstroende nyliberaler eftersom han en gång i tiden varit socialdemokrat.

Faktum är att det var en lärobok i nationalekonomi författad av Assar Lindbäck på 80-talet som gav mig insikten om hur ovetenskaplig nationalekonomi är, och på vilken lös grund den står. Bland annat skrev Assar Lindbäck att arbetsmarknaden är som vilken annan marknad som helst, och att det var det ekonomiska incitamentet som var människornas drivkraft på denna marknad.

Min omedelbara tanke var – var det det ekonomiska incitamentet som var huvudorsaken till att Assar Lindbäck blev professor i nationalekonomi – eller annorlunda uttryckt – hade han valt att bli bilförsäljare om lönen var högre?  Självklart är människors motiv bakom yrkesvalet mycket mer komplexa än bara vad man får i lönekuvertet. Det är bara ett exempel på hur nationalekonomi bygger på grovt förenklade antaganden som inte duger att beskriva komplicerade mänskliga beteenden. Det är en vetenskap som stått stilla sedan 1800-talet, då marknaden sågs i ett nästan religiöst ljus.

På SvD:s ledarredaktion är man troende. Släpp bara rodret och låt skutan driva så kommer marknaden att ordna allt till det bästa – också bostäder till alla.  Att hyrorna i Stockholm skulle öka med 70 procent och staten tvingas bygga ”social housings” – ungefär som ”The projects” i ”The Wire” – för alla de som inte klarar kreditkraven, är inget som bekymrar.

Till de tidigare nyliberala stridsropen ”Lägre löner!” och ”Mindre trygghet!” kan vi nu lägga: ”Högre hyror!”

Falsk bild av historien i DN

Historieförfalskning verkar vara på modet. Det är intressant att man i debatten numera ofta försöker framställa de tidiga liberalerna som vänner till de fattiga.

I DN idag beskrivs den skärpta fattiglagen i England 1834, som drevs igenom av den liberala Whig-regeringen, som ett socialt framsteg. I själva verket var det tvärtom – lagstiftarnas avsikt var att den enda hjälpen till fattiga skulle ges inom fattighusen (workhouses) som skulle göras så avskräckande som möjligt. Priset för att få hjälp i fattighuset var att ge upp sin identitet, självkänsla och sin familj. De intagna familjerna kläddes i fångliknande uniformer, män och kvinnor skildes åt, och hårdast av allt – barn från två års ålder skildes från föräldrarna. Utan föräldrarnas godkännande kunde de från sex-sjuårs-åldern säljas som ”lärlingar” till textilindustrin eller kolgruvorna. Tillvaron i fattighuset var som i ett fängelse med monotona, gärna förnedrande arbetsuppgifter, typ krossa sten eller dra runt ett kvarnhjul.  Avsikten var bokstavligen att skräcken för fattighuset skulle föras vidare från far till son.

Lagförslaget var inspirerad av nationalekonomerna – denna tid var deras politiska genombrott –  som ansåg att all hjälp till fattiga var skadligt för arbetsmoralen. De liberala whigs fick igenom lagen i underhuset, men de konservativa lorderna i överhuset ansåg att lagen var alldeles för grym och omänsklig, och kompromissen blev att ”outdoor relief” – bistånd utan tvång att skriva in sig på fattighuset, –skulle fortfarande vara tillåtet i vissa fall, men fattighusen förvandlades till de fängelselika byggnader som i folkmun döptes till ”bastiljer.” Sexhundra sådana byggdes på kort tid, från mindre storlekar som rymde några hundra fattiga, ända upp till monsterbyggnader som fattighuset i Liverpool som kunde hysa uppåt 5.000 intagna.

Det är vanligt att man försöker försköna de tidiga liberalernas insatser för de fattiga i England i industrialismen barndom, men sanningen är att det är en skamlig historia. Det är för övrigt här man hittar de ideologiska spåren till dagens nyliberala ”arbetslinje”, där man försöker straffa bort arbetslöshet och sjukfrånvaro.

Kjöller – numera även psykiatriker?

Visste faktiskt inte att Hanne Kjöller var psykiatriker. För det måste hon väl vara för att med pondus skriva följande angående psykisk sjukdom och sjukförsäkringen (DN idag).

I stället borde arbetsförmedlingen i många fall kopplas in från dag ett. Vila och kravlöshet är sällan någon bra bot mot ångest.

Tänk, jag trodde att det varierade från mycket fall till fall och att lämpligheten att arbeta eller vila borde avgöras av behandlande läkare. Men det behövs alltså inte eftersom Hanne redan fastslagit att vad som är bäst i de flesta fall.