Kapitalisterna tar hela tillväxten

I DN idag skriver Stefan Fölster, arbetsgivarnas skickligaste propagandist, och Lars Hultman, professor i fysik, om hur hälften av alla jobb kan automatiseras inom tjugo år. Det kan bli ett stort lyft för välfärden och levnadsstandarden och tillväxten bara vi genomför (höger) reformer av arbetsmarknaden, skriver de.

Sanningen är att arbetsgivare/kapitalister/finansiärer tillgodogjort sig huvuddelen av all teknikdriven tillväxt de senaste 30-40 åren. Annars hade vi för länge sedan haft 30 eller 20-timmars arbetsvecka.

Pensionerna – gör om, gör rätt

(Utkast)

Koppla pensionerna till BNP istället för livsinkomsten. Då löser man frågan om att allt färre ska försörja allt fler. Återinför att man räknar de bästa 15 åren – då löser man problemet för de som tar hand om barn eller studerar.

Fler företagare – fler i prekariatet

Att det blir fler företagare i Sverige ses i nyhetsflödet som något positivt – men frågan är om det inte är ett illavarslande tecken.

Att starta eget blir för många enda chansen att få ett jobb – ja, faktiskt uppmanas de ofta av arbetsgivaren att säga upp sig och få uppdrag som företagare istället. De blir nya medlemmar i prekariatet – de allt fler som arbetar utan trygghet och inte kan planera sin vardag, inte få låna till bostad, inte ha någon semester.

Att uppmana någon att starta företag utan att vara säker på att affärsidén håller är att göra densamme en otjänst. Det kanske ser avundsvärt ut att sitta på ett café med en MacBook Air och jobba – själva verket handlar det om otrygghet och utsatthet.

Ett stort antal egna företagare i ett land är ett tecken på ekonomisk underutveckling – det land som har flest företagare i EU lär vara Grekland.

 

Alliansens kick-off – ett barnkalas?

Tyvärr för Alliansen blev den TV-sända kick-offen en uppvisning i ofrivillig komik när partiledarna, uppenbarligen enligt överenskommelse, skulle visa hur mycket de trivdes med varandra. Morgon-disco på jobbet, så kul har vi! sa Fredrik Reinfeldt. De goda vännerna brukade träffas i Fredriks soffa, fick vi veta. Annie Lööf berättade att hon hade killarna som ”favourites” på sin telefon. De brukade ringa och skicka uppmuntrande sms, ja, de tyckte verkligen om varandra. När Annie berättade hur hon och Jan – eller var det Göran? – brukade slåss om godisskålen låg associationen till barnkalas farligt nära. Frågan är om ”Morgon-disco på jobbet” eller ”Annies och Jans godisskål” kommer bli Alliansens motsvarighet till ”En butler på tunnelbanan” som skänkte ett löjets skimmer över S i slutet av förra valkampanjen.

Avsikten var förstås att uppvisa hur eniga och samspelta de var i kontrast mot oppositionen. Men faktiskt ledde tanken åt ett helt annat håll – Nuon-affären. Fick inte Maud vara med och leka? Hur trovärdig är Fredrik Reinfeldt egentligen när han i KU bedyrar att man aldrig samtalat om köpet av Nuon, en affär av historiska mått, och därefter på kick-offen ger bilden av ett sammansvetsat gäng som umgås och ständigt utbyter samtal och sms?

DN

Alliansens välfärd utan trygghet

Hanne Kjöller skriver i DN om vänsterns problem eftersom satsningarna på välfärdstjänster aldrig varit större enligt en rapport från SKL,”Välfärdstjänsternas utveckling 1980-2012″.

De här siffrorna kan man säkert plocka isär och granska ur olika vinklar. Hur man än trollar med siffrorna är det ju tydligt att vissa saker nedprioriterats. Antalet vårdplatser har minskat, allt fler anhöriga pressas att bli hemvårdare åt familjemedlemmar, vården av psykiskt sjuka har i stort sett avskaffats och på BB råder ständig platsbrist, bara för att  nämna några saker som människor märker i sin vardag.

Men bortsett från det så är ett faktum att tryggheten aldrig varit mindre under den tidsperioden som undersökningen refererar till än vad den är nu. Det vill säga den ekonomiska tryggheten vid sjukdom eller arbetslöshet har aldrig varit mindre och utsattheten för den enskilde personen har aldrig varit större. Vägen till att hamna i fattigdom på grund av sjukdom eller arbetslöshet har aldrig varit kortare.

Detta är högerns problem – trygghet ingår inte i deras välfärd. Eller som Anna Dahlberg i Expressen skrev:

Alliansen har sedan 2006 gjort ett tydligt val. Den har prioriterat ner trygghetssystemen, vissa skulle säga slaktat den svenska modellen, för att ge plats för skattesänkningar.

Det är högern som ska frukta en välfärdsdebatt, inte vänstern. För svenska folket anser nog att trygghet ska ingå i välfärden.

Gemensam el-marknad i Europa – hål i huvudet

En nyhet som tycks passera utan större uppmärksamhet är att nu ska den nordiska elmarknaden kopplas ihop med den västeuropeiska, priserna ska jämnas ut och bli gemensamma.

Av alla tokiga marknadslösningar tar väl denna priset. Vi svenskar, som alltså äger vattenkraft, och kan framställa billig el, ska alltså betala mera än förut – helt frivilligt. Här tillkommer den lilla omständigheten att vi har kallare vintrar och behöver mer el. Energibolagen gnuggar väl händerna över att få rätt att höja sina oligopolpriser utan att ifrågasättas.

Hela svenska folket och den svenska industrin får räkna med högre priser och ingen säger ett pip.

Och där gick luften ur NATO-ballongen

I DN punkterar några av Sveriges absolut tyngsta experter på diplomati och säkerhetspolitik äntligen den NATO-ballong som pumpats upp av DN:s, SvD:s och Expressens ledarsidor och som det förefaller, militärer som regelbundet pytsar ut lämpliga uppgifter för att stärka saken .

Hans Blix (fd utrikesminister, chef för IAEA, chef för FN:s vapeninspektörer i Irak), Rolf Ekéus (fd ordförande för FN:s Irakkommission, Washingtonambassadör) och   Sven Hirdman (fd statssekreterare i försvarsdepartementet, Moskvaambassadör) påpekar många självklarheter som ändå behöver sägas.

Den viktigaste är kanske att spänningen i vår del av världen skulle öka, och därmed Sveriges säkerhet minska, med ett svenskt-NATO-medlemskap.

Det är också välgörande att de talar klarspråk om den så kallade solidaritetsförklaringen.

Vad gäller Sverige innebär inte den ensidiga svenska solidaritetsklausulen att Sverige har skyldighet att ge militär hjälp till något annat land. Däremot omfattas vi av EU:s allmänna solidaritetsklausul, vilket innebär att vi kan ge andra EU-länder, inklusive våra nordiska grannländer, den humanitära och politiska assistans vi är villiga och kapabla till.

Det här är viktigt eftersom NATO-förespråkare brukar hänvisa till solidaritetsklausulen och påstå att Sverige i praktiken redan är med i NATO (oavsett att svenska folket inte känner till det, och inte heller har tillfrågats).

Bra att den medvetna missuppfattningen nu kan avfärdas.

”Bokriskommittén” – follow the money

Den försåtligt döpta ”Bokriskommittén” får nyhetsutrymme i Dagens Nyheter.

Uppdragsgivare för detta lobbyistarbete är ”Fastighetsägarna Sverige och Handelskamrarna i Stockholm, Väst-Sverige och Syd-Sverige.”

Och kommitténs rekommendationer är… konstpaus för spänningens skull… marknadshyror!

DN presenterar denna partsinlaga som en nyhet med bästa placering i tidningen. Jo, jo, där fick fastighetsägarna bra valuta för pengarna, även om det naturligtvis kostade en hel del att anlita professorerna.

Friskolornas lobbyister tar ton

I DN idag tar tre ”forskare” ton och påstår att man inte kan dra för stora slutsatser av PISA-undersökningen och försvarar friskolorna. Man  anlägger en populistisk nedsättande ton mot politikerna – slutklämmen är ”Ju förr politikerna inser detta, desto bättre.”

Vi ska alltså misstro politikerna, men lita på ”ekonomiforskare” som de presenteras i ingressen som är verksamma vid ”Centre for Market Reform of Education vid Institute of Economic Affairs (IEA) i London,  samt Institutet för näringslivsforskning (IFN). 

Att den svenska skolmarknaden är en guldklimp som måste försvaras av lobbyister  till varje pris förstår man ännu mer nu när Sverige snart är det enda land i världen som tillåter vinster i skolan nu när socialdemokraterna vann valet i Chile. Ett av deras främsta vallöften var att avskaffa vinstdrivna friskolor. En händelse som det varit förvånansvärt tyst om i Sverige och den svenska skoldebatten.

 

Ekonomerna förstörde vårt samhälle

Per Krusell, ordförande i priskommittén, beklagar sig över att nobelpriset i ekonomi inte bemöts med tillräcklig respekt. (DN idag)

Ja, vad sa man säga om en underutvecklad beteendevetenskapskap som politiskt ligger mycket nära nyliberalismen. Som med sina pretentioner på att stå för vetenskapliga sanningar fått alldeles för stort inflytande på samhället.

Ja, man kan ju nämna Nobelprisets roll i den enorma högervridning av politiken som skett sedan 1980-talet. Genom att först ge nobelpriset i ekonomi 1974 till Friedrich Hayek, politiskt en högextrem, nästan anarko-kapitalist, som skrivit boken ”Vägen till träldom” som inte bara kritiserar socialism och kollektivism, men också den demokratiska staten. Sedan följde man upp det 1976 då priset gavs till Milton Friedman, extremliberal, som ansåg att Nixon var vänstervriden, och med den försåtliga formuleringen ”det är fel att göra gott med andras pengar” dömde ut all omfördelnings- och biståndspolitik. Nu hade Nobelpriset gett en vetenskaplig fernissa åt den högervåg svepte över världen. Det stora projektet i västvärlden att bygga ett bättre samhälle, som pågått sedan andra världskrigets slut (”The spirit of 46”) upphörde. Margaret Thatcher sa: ”Det finns inte något samhälle – baar en massa män och kvinnor.”

 Priset betalar vi alla nu, i form av lägre tillväxt än under Keynes tid, mindre social trygghet och ökade samhällsklyftor.

Trots all produktivtetshöjning arbetar vi lika många timmar eller mer, som för trettio år sedan, medan vinsterna ackumuleras i skatteparadis hos en liten elit.